 |
Chiaramente
The Burma Chronichles
available in: (original) | | | | | | | | |
|
For years, I felt like I was observing the world of graphic novels behind a glass wall. I wanted to like it, I tried to like it, but no matter how shiny the cover, or tempting the drawings, to me the stories never seemed powerful enough to shatter their own two-dimensionality. Then I realized that I don't necessarily have problems with the medium, it's the story that has to be right.
Persepolis is the first story that has made me realize the value of graphic novels as a medium through which to narrate personal journeys and present insights into different cultures. It takes a lot of skill to communicate feelings and thoughts in a wordless manner: through the choice of colour, facial expressions, and through the combination of a myriad other elements which are almost imperceptible and yet so effective in conveying what the author is trying to share with us. I confess I haven't read Persepolis (I watched the movie), but in following the story I realized how clever this medium can be. It can communicate things in a way a book never could, and its visual and audio restrictions make its impact almost more "noble" than a movie's.
And because Persepolis opened my eyes to the richness that exists in the world of graphic novels, I read The Burma Chronichles with even more interest. Suddenly, I found myself devouring the 208-page story in less two days, completely absorbed by stories of everyday life, of the bonds that emerge when one is away from home, on the life of those in the field, and on the comical situations that occur when one is not used to things like the weather, culinary standards and local traditions.
The book was written and drawn by Guy Deslile, a Canadian cartoonist who lives in France. His wife works for Medicines Sans Frontieres (Doctors Without Borders), and because of her job, he has lived in North Korea and Burma for significant periods of time. I loved this book because of the author's sense of humor and his undiscussed ability to reflect on cultures and customs using very few words. There's this vignette about how humidity can make the ink smudge that I will never forget. That, for me, was an epiphany. And also proof that intercultural dialogue knows no barriers.
Check out his stuff!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
La Birmanie Chronichles
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Pendant des années, je me suis senti comme j'observais le monde des romans graphiques derrière un mur de verre. J'ai voulu à comme lui, j'ai essayé à comme lui, mais n'importe comment brillant la couverture, ou la tentation des schémas, à moi les histoires n'a jamais semblé assez puissante briser leur propre deux-dimensionnalité. Alors je me suis rendu compte que je n'ai pas nécessairement des problèmes avec le milieu, il est l'histoire qui doit être exacte.
Persepolis est la première histoire qui m'a incité à réaliser la valeur des romans graphiques comme milieu par lequel pour relater des voyages personnels et des perspicacités actuelles dans différentes cultures. Il prend beaucoup de compétence de communiquer des sentiments et des pensées d'une façon sans mots : par le choix de couleur, des expressions faciales, et par la combinaison d'une myriade d'autres éléments qui sont presque imperceptibles mais si efficaces en transportant ce que l'auteur essaye de partager avec nous. Je m'admets n'ai pas lu Persepolis (j'ai observé le film), mais en suivant l'histoire je me suis rendu compte comment intelligent ce milieu peut être. Il peut communiquer des choses d'une manière qu'un livre ne pourrait jamais, et ses restrictions visuelles et audio font son impact presque davantage « noble » qu'un film.
Et parce que Persepolis a ouvert mes yeux à la richesse qui existe dans le monde des romans graphiques, j'ai lu la Birmanie Chronichles avec bien plus d'intérêt. Soudainement, I trouvé dévorant l'histoire de 208 pages en moins deux jours, complètement absorbés par des histoires de vie quotidienne, des liens qui émergent quand on est parti de la maison, la vie de ceux dans le domaine, et sur les situations comiques qui se produisent quand une n'est pas employée aux choses comme le temps, les normes culinaires et les traditions locales.
Le livre a été écrit et dessiné par Guy Deslile, un réalisateur de dessins animés canadien qui habite en France. Son épouse travaille pour des médecines Sans Frontieres (médecins Without Borders), et en raison de son travail, il a habité en Corée du Nord et en Birmanie pendant des périodes significatives. J'ai aimé ce livre en raison du sens de l'humour de l'auteur et sien undiscussed la capacité de réfléchir sur des cultures et des coutumes en utilisant très peu de mots. Il y a cette vignette au sujet de la façon dont l'humidité peut faire la bavure d'encre que je n'oublierai jamais. Ce, pour moi, était une épiphanie. Et imperméabilisez également que le dialogue interculturel ne connaît aucune barrière.
Vérifiez sa substance !
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
La Birmania Chronichles
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Por años, me sentía como observaba el mundo de novelas gráficas detrás de una pared de cristal. Deseé como a él, intenté como a él, pero no importa cómo es brillante la cubierta, o tentar a los dibujos, a mí las historias nunca se parecía bastante de gran alcance romper su propia dos-dimensionalidad. Entonces realicé que no tengo necesariamente problemas con el medio, él soy la historia que tiene que correcta.
Persepolis es la primera historia que ha hecho que realiza el valor de novelas gráficas como medio con el cual narrar viajes personales y las actuales penetraciones en diversas culturas. Toma muchos de habilidad de comunicar sensaciones y pensamientos de una manera muda: con la opción del color, de las expresiones faciales, y con la combinación de una miríada otros elementos que son casi imperceptibles pero tan eficaces en la transportación de lo que está intentando el autor compartir con nosotros. Me confieso no he leído Persepolis (miré la película), pero en el siguiente de la historia realicé cómo es listo este medio puede ser. Puede comunicar cosas de una manera que nunca podría un libro, y sus restricciones visuales y audio hacen su impacto casi más “noble” que una película.
Y porque Persepolis se abrió los ojos en la riqueza que existe en el mundo de novelas gráficas, leí la Birmania Chronichles con aún más interés. Repentinamente, I devouring la historia de 208 páginas en menos dos días, absorbidos totalmente por historias de la vida diaria, de los enlaces que emergen cuando uno está lejos de hogar, en la vida de ésos en el campo, y en las situaciones cómicas que ocurren cuando una no se utiliza a las cosas como el tiempo, los estándares culinarios y las tradiciones locales.
El libro fue escrito y dibujado por Guy Deslile, dibujante canadiense que vive en Francia. Su esposa trabaja para las medicinas Sans Frontieres (los doctores Without Borders), y debido a su trabajo, él ha vivido en Corea del norte y Birmania por períodos del tiempo significativos. Amé este libro debido a el sentido del humor del autor y el suyo undiscussed capacidad de reflejar en culturas y costumbres usando muy pocas palabras. Hay este vignette sobre cómo la humedad puede hacer la mancha de la tinta de que nunca me olvidaré. Eso, para mí, era un epiphany. Y también impermeabilice que el diálogo intercultural no sabe ninguna barrera.
¡Compruebe hacia fuera su materia!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
La Birmania Chronichles
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Per gli anni, ho ritenuto come stavo osservando il mondo dei romanzi grafici dietro una parete di vetro. Ho desiderato come ad esso, ho provato come ad esso, ma non importa come lucido la copertura, o tentare le illustrazioni, a me le storia non ha sembrato mai abbastanza potenti frantumare la loro propria due-dimensionalità. Allora mi sono reso conto che necessariamente non ho problemi con il mezzo, esso sono la storia che deve essere di destra.
Persepolis è la prima storia che lo ha incitato a realizzare il valore dei romanzi grafici come mezzo con cui narrare i viaggi personali e le comprensioni attuali nelle colture differenti. Prende l'abilità molto per comunicare le sensibilità ed i pensieri in un modo wordless: con la scelta di colore, delle espressioni facciali e con la combinazione di una miriade altri elementi che sono quasi impercettibili ma così efficaci nel trasporto del che cosa l'autore sta provando a ripartirsi con noi. Lo confesso non ho letto Persepolis (ho guardato il film), ma in quanto segue la storia mi sono reso conto quanto intelligente questo mezzo può essere. Può comunicare le cose in un senso che un libro non potrebbe mai e le relative limitazioni visive ed audio hanno il relativo effetto quasi di più “nobile„ che un film.
E perché Persepolis ha aperto i miei occhi alla ricchezza che esiste nel mondo dei romanzi grafici, ho letto la Birmania Chronichles con ancor più interesse. Improvvisamente, I trovata che devouring la storia delle 208 pagine in meno due giorni, completamente assorbiti dalle storia di vita di tutti i giorni, dei legami che emergono quando uno è assente dalla sede, sulla durata di quelle nel campo e sulle situazioni comical che accadono quando una non è usata alle cose come il tempo, i campioni culinari e le tradizioni locali.
Il libro è stato scritto ed estratto stato da Guy Deslile, un cartoonist canadese che vive in Francia. La sua moglie lavora per le medicine Sans Frontieres (i dottori Without Borders) ed a causa del suo lavoro, ha vissuto nel Korea di Nord ed in Birmania per i periodi di tempo significativi. Amavo questo libro a causa del senso dell'autore di umore e suo undiscussed la capacità di riflettere sulle colture e sulle abitudini usando molto poche parole. Ci è questo vignette circa come l'umidità può fare la macchia dell'inchiostro che non dimenticherò mai. Quello, per me, era un epiphany. Ed inoltre renda impermeabile che il dialogo intercultural non conosce barriere.
Verific il suo roba!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
Das Birma Chronichles
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Für Jahre glaubte ich, wie ich die Welt der graphischen Romane hinter einer Glaswand beobachtete. Ich wünschte zu wie es, versuchte ich zu wie ihm, aber, egal wie glänzend die Abdeckung oder das Reizen der Zeichnungen, zu mir die Geschichten nie genug leistungsfähig schienen, ihre eigene Zweidimensionalität zu zerbrechen. Dann stellte ich, daß ich nicht notwendigerweise Probleme mit dem Mittel habe, es bin die Geschichte fest, die recht sein muß.
Persepolis ist die erste Geschichte, die mich den Wert der graphischen Romane als Mittel hat verwirklichen gelassen, durch das persönliche Reisen und anwesende Einblicke in unterschiedliche Kulturen berichten. Es nimmt eine Menge Fähigkeit, Gefühle und Gedanken in einer wortlosen Weise mitzuteilen: durch die Wahl der Farbe, der Gesichtsausdrücke und durch die Kombination einer Myriade andere Elemente, die fast unverkennbar und doch so wirkungsvoll sind, wenn sie übermitteln, was der Autor versucht, mit uns zu teilen. Ich bekenne mich habe gelesen nicht Persepolis (mich paßte den Film) auf, aber, wenn ich die Geschichte verfolgte, stellte ich fest, wie gescheit dieses Mittel sein kann. Es kann Sachen in einer Weise mitteilen, die ein Buch nie könnte, und seine Sicht- und Audiobeschränkungen bilden seine Auswirkung fast mehr „Adligen“ als eines Films.
Und weil Persepolis meine Augen zum Reichtum öffnete, der in der Welt der graphischen Romane besteht, las ich das Birma Chronichles mit sogar noch mehr Interesse. Plötzlich I gefunden die 208 Seite Geschichte an abzüglich zwei Tagen verschlingend, vollständig aufgesogen durch Geschichten des täglichen Lebens, der Bindungen, die auftauchen, wenn man vom Haus, auf dem Leben von denen in auffangene und auf den komischen Situationen weg ist, die auftreten, wenn man nicht an Sachen wie das Wetter, die kulinarischen Standards und die lokalen Traditionen ist.
Das Buch wurde von Guy Deslile, ein kanadischer Karikaturenzeichner geschrieben und gezeichnet, der in Frankreich wohnt. Seine Frau arbeitet für Medizin Sans Frontieres (Doktoren Without Borders), und wegen ihres Jobs, hat er in Nordkorea und in Birma für bedeutende Zeitabschnitte gewohnt. Ich liebte dieses Buch wegen der Richtung des Autors der Stimmung und seiner undiscussed Fähigkeit, sich auf Kulturen und Gewohnheiten zu reflektieren, wenige Wörter sehr verwendend. Es gibt dieses vignette über, wie Feuchtigkeit die Tinte Schmierstelle bilden kann, die ich nie vergesse. Die, für mich, war eine Offenbarung. Und proof auch, daß interkultureller Dialog keine Sperren kennt.
Überprüfen Sie heraus sein Material!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
A Burma Chronichles
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Por anos, eu senti como eu observava o mundo de novelas gráficas atrás de uma parede de vidro. Eu quis-lhe como, eu tentei-lhe como, mas não importa como brilhante a tampa, ou tempting os desenhos, a mim as histórias nunca pareceram poderosas bastante quebrar seu próprio dois-dimensionality. Então eu realizei que eu não tenho necessariamente problemas com o meio, ele sou a história que tem que ser direita.
Persepolis é a primeira história que me fêz realizar o valor de novelas gráficas como um meio com que para narrar viagens pessoais e as introspecções atuais em culturas diferentes. Faz exame de muitos da habilidade comunicar sentimentos e pensamentos em uma maneira wordless: com a escolha da cor, de expressões facial, e com a combinação de uma miríade outros elementos que são quase imperceptible no entanto assim eficazes em fazer saber a o que o autor está tentando compartilhar com nós. Eu confess me não li Persepolis (eu prestei atenção ao filme), mas em seguir a história eu realizei como inteligente este meio pode ser. Pode comunicar coisas em uma maneira que um livro nunca poderia, e suas limitações visuais e audio fazem seu impacto quase mais “nobre” do que um filme.
E porque Persepolis abriu meus olhos ao richness que existe no mundo de novelas gráficas, eu li a Burma Chronichles com ainda mais interesse. De repente, I encontrado myself que devouring a história de 208 páginas menos em dois dias, absorvidos completamente por histórias da vida diária, das ligações que emergem quando uma estiver longe do repouso, na vida daqueles no campo, e nas situações comical que ocorrem quando uma não for usado às coisas como o tempo, os padrões culinary e as tradições locais.
O livro foi escrito e extraído por Guy Deslile, um cartoonist canadense que vivesse em France. Sua esposa trabalha para medicinas Sans Frontieres (doutores Sem Beira), e por causa de seu trabalho, viveu em Coreia norte e em Burma por períodos de tempo significativos. Eu amei este livro por causa do sentido do autor de humor e his undiscussed a abilidade de refletir em culturas e em costumes usando muito poucas palavras. Há este vignette sobre como a umidade pode fazer o borrão da tinta de que eu nunca me esquecerei. Aquele, para mim, era um epiphany. E impermeabilize também que o diálogo intercultural não sabe nenhuma barreira.
Verifique para fora seu material!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
Burmaen Chronichles
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
För år klädde med filt jag något liknande som jag observerade världen av grafiska romaner bak en glasvägg. Jag önskade att gilla det, försökte jag att gilla det, men ingen materia hur skina täcka eller att fresta teckningarna, till mig berättelserna verkade aldrig kraftiga nog för att splittra deras egna två-dimensionality. Därefter realiserade jag, att jag inte har nödvändigtvis problem med medlet, det är berättelsen som måste att vara höger.
Persepolis är den första berättelsen som har gjort mig att realisera värdera av grafiska romaner som ett medel, till och med som att berätta personliga resor och närvarande inblickar in i olika kulturer. Det tar en raddaexpertis för att meddela känslor och tankar i ett wordless sätt: till och med det primat av färga, ansiktsuttryck, och till och med kombinationen av en myriad annan beståndsdelar, som är nästan omärkliga och, yet så effektivt, i framförande vad författare är pröva att dela med oss. Jag bekänna mig har inte läst Persepolis (jag höll ögonen på filmen), men i efter berättelsen realiserade jag hur klyftigt detta medel kan vara. Det kan meddela saker i långt en boka kunde aldrig, och dess visuellt hjälpmedel- och ljudsignalbegränsningar gör dess för att få effekt nästan mer ”adelsman” än en film.
Och därför att Persepolis öppnade mitt, synar till rikedomen, som finns i världen av grafiska romaner, mig läser Burmaen Chronichles med intresserar även mer. Plötsligt grundar I jag själv sluka berättelsen för 208 sida i minus två dagar som absorberas fullständigt av berättelser av vardagsliv, av förbindelserna som dyker upp, när en är i väg från hem, på livet av de i sätta in och på de festliga lägena som uppstår, när en inte är den van vid sakernågot liknande väder, de kulinariska normana och lokaltraditionerna.
Boka var skriftlig och utdragen vid Grabb Deslile, en kanadensisk skämttecknare som bor i Frankrike. Hans fru fungerar för mediciner Sans Frontieres (manipulerar gränsar Without), och på grund av hennes jobb, har han bott i Nordkorea och Burma för viktiga tidsperioder. Jag älskade denna bokar på grund av författare avkänning av blidkar, och his undiscussed kapacitet att reflektera på kulturer, och egenar som mycket använder fåtal, uttrycker. Det finns denna karaktärsteckning om hur fuktighet kan göra färgpulvret att smeta att jag ska glömmer aldrig. Det för mig, var en epiphany. Och preparera också som intercultural föra dialog vet inga barriärer.
Kontroll, ut som his stoppar!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
Бирма Chronichles
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
На леты, я чувствовал как я наблюдал миром графических романов за стеклянной стеной. Я хотел к как ему, я попытался к как ему, но no matter how глянцевато не казалось, что мощными достаточно разрушили крышка, или уговаривать чертежам, к мне рассказы никогда их собственную 2-размерность. После этого я осуществил что я обязательно не имею проблемы с средством, оно буду рассказом который должен быть прав.
Persepolis будет первым рассказом делал меня осуществить значение графических романов как средство через повествовать личные путешествия и присытствыющие проницательности в по-разному культуры. Оно принимает множество искусства связывать ощупывания и мысли в wordless образе: через выбор цвета, лицевых выражений, и через комбинацию мириад другие элементы которые почти незаметны and yet настолько эффективны в транспортировать автор пытается делить с нами. Я признаваюсь мне не читал Persepolis (я наблюдал киноего), но в следовать за рассказом я осуществил как ухищренно это средство может быть. Оно может связывать вещи в дороге, котор книга никогда не могла, и свои визуально и тональнозвуковые ограничения делают свой удар почти больше «noble» чем киноий.
И потому что Persepolis раскрыло мои глаза к наваристости существует в мире графических романов, я прочитал Бирму Chronichles с even more интересом. Неожиданно, считаемое I devouring рассказ 208 страниц в без 2 днях, вполне поглощенных рассказами повседневной жизни, скреплений которые вытекают когда один находится далеко от дома, на жизни тех в поле, и на комичных ситуациях которые происходят когда одно не использовано к вещам как погода, кулинарные стандарты и местные традиции.
Книга была написана и нарисована Вантой Deslile, канадским cartoonist который живет в Франции. Его супруга работает для микстур Sans Frontieres (докторов Без Граници), и из-за ее работы, он живет в Севернае Корея и Бирме на значительно периоды времени. Я полюбил эту книгу из-за чувства юмора автора и его undiscussed способность отразить на культурах и таможнях использующ очень немногие слова. Будет это vignette о как влажность может сделать smudge чернил я никогда не буду забывать. То, для меня, было epiphany. И также придайте непроницаемость что intercultural диалог не знает никакие барьеры.
Проверите вне его вещество!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
Birma Chronichles
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Jarenlang, vond ik als ik de wereld van grafische romans achter een glasmuur waarnam. Ik wilde aan gelijkaardig het, probeerde ik aan gelijkaardig het, maar geen kwestie hoe glanzend de dekking, of het verleiden van de tekeningen, aan me de verhalen nooit scheen krachtig genoeg om hun eigen twee-dimensionaliteit te verbrijzelen. Dan realiseerde ik dat ik noodzakelijk geen problemen met het middel heb, is het het verhaal dat juist moet zijn.
Persepolis is het eerste verhaal dat me heeft gemaakt de waarde van grafische romans als een middel realiseren waardoor om persoonlijke reizen en huidig inzicht in verschillende culturen te vertellen. Het neemt heel wat vaardigheid om gevoel en gedachten op een woordeloze manier mee te delen: door de keus van kleur, gezichtsuitdrukkingen, en door de combinatie van een horde andere elementen die in het vervoeren van bijna onwaarneembaar en toch zo efficiënt zijn wat de auteur probeert om met ons te delen. Ik beken ik geen Persepolis heb gelezen (ik lette op movie), maar binnen na het verhaal realiseerde ik hoe knap kan zijn dit middel. Het kan dingen meedelen op een bepaalde manier een boek nooit, en zijn visuele en audiobeperkingen zijn effect „kon bijna meer edel maken“ dan movie.
En omdat Persepolis mijn ogen voor de rijkdom opende die in de wereld van grafische romans bestaat, las ik Birma Chronichles met zelfs nog meer rente. Plotseling, vond ik me verslindend het 208 paginaverhaal in min twee dagen, die volledig door verhalen van het dagelijkse leven, van de banden worden geabsorbeerd die te voorschijn komen wanneer men vanaf huis, op het leven van die op het gebied, en op de komische situaties is die voorkomen wanneer niet aan dingen zoals het weer, de culinaire normen en de lokale tradities wordt gebruikt.
Het boek werd geschreven en werd getrokken door Kerel Deslile, een Canadese caricaturist die in Frankrijk leeft. Zijn vrouwenwerken voor Geneesmiddelen zonder Frontieres (Artsen zonder Grenzen), en wegens haar baan, heeft hij in Noord-Korea en Birma voor significante tijdspannes geleefd. Ik hield van dit boek wegens de betekenis van de auteur van humeur en zijn onbesproken capaciteit om culturen en douane te overdenken gebruikend zeer weinig woorden. Er is dit vignet over hoe de vochtigheid inktsmudge kan maken die ik nooit zal vergeten. Dat, voor me, was epiphany. En ook bewijs dat de interculturele dialoog geen barrières kent.
Controle uit zijn materiaal!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
بورما [كرونيكس]
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
لسنون, [فلت] أنا مثل أنا كان لاحظت العالم من روايات بيانيّة خلف جدار زجاجيّة. أنا أردت إلى مثل هو, حاول أنا إلى مثل هو, غير أنّ [نو متّر هوو] مضيئة التغطية, أو يغري الرسوم, إلى ي القصص أبدا بدا قوّيّة بكفاية أن يتناثر هم خاصّة [توو-ديمنسونليتي]. بعد ذلك حقّق أنا أنّ أنا لا بالضّرورة أتلقّى مشاكل مع الوسط, هو القصة أنّ يضطرّ كنت يصحّ.
[برسبوليس] القصة أولى أنّ قد جعلني حقّقت القيمة من روايات بيانيّة كوسط من خلال أيّ أن يروي أسفار شخصيّة وتبصرات حاضرة داخل ثقافات مختلفة. هو يأخذ [ا لوت] المهارة أن يتّصل أحاسيس وأفكار في طريقة [ووردلسّ]: من خلال الإختبار من لوح, تعبيرات وجهيّة, ومن خلال الإدماج من ربوة أخرى عناصر أيّ يكون تقريبا محسوسة [أند ت] هكذا فعّالة في يوصّل ماذا المؤلفة يكون يحاول أن يشارك مع نا. أنا أعترف أنا يتلقّى لم يقرأ [برسبوليس] (راقب أنا الفيلم), غير أنّ في يتبع القصة أنا حقّقت كيف ذكيّة هذا وسط يستطيع كنت. هو يستطيع اتّصلت أشياء في طريق كتاب أبدا استطاع, وه بصريّة ويجعل حصور سمعيّة تأثير صدمته تقريبا أكثر "نبيلة" من فيلم.
ولأنّ [برسبوليس] فتح أعيني إلى الالغنى أنّ يتواجد في العالم من روايات بيانيّة, قرأ أنا بورما [كرونيكس] مع [إفن موش] فائدة. فجأة, أنا [فووند مسلف] يلتهم ال 208 صفحة قصة في إلّا اثنان أيام, تماما يمتصّ بقصص ال [إفردي ليف], من الروابط أنّ يظهر عندما واحدة بعيدة من منزل, على الحياة من أنّ في المجال, وعلى الحالات هزليّة أنّ يقع عندما لا يستعمل واحدة إلى أشياء مثل الطقس, طهويّة معايير وتقاليد محلّية.
كتبت الكتاب كان وسحبت ب [غي] [دسليل], رسّام رسم متحرّك كنديّة الذي يعيش في فرنسا. يعمل زوجته لالطبّ [سنس] [فرونتيرس] (دكاترة [ويثووت] [بوردرس]), وبسبب شغله, هو قد عاش في [نورث كورا] وبورما لفترة زمنيّة هامّة. أنا أحبّت هذا كتاب بسبب المؤلفة إحساس الفكاهة و [أونديسكوسّد] خاصّتي قدرة أن يعكس على ثقافات وعادات يستعمل جدّا قليل من كلمة. هناك هذا [فينتّ] حول كيف رطوبة يستطيع جعلت الحبر لطخة أنّ أنا أبدا سأنسى. كان أنّ, ل ي, عيد الغطاس. برهنت وأيضا أنّ حوار بين الثّقافات يعرف ما من عوائق.
فحصت خارجا مادّت خامه!
http://www.drawnandquarterly.com/shopCatalogLong.php?st=art&art=a41e32dcb62910
|
|
|
You must be logged in to add tags.
|
 |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
blogactionday cittadinanzaattiva environmentalart graphicnovels interculturaldialogue partecipazione politichegiovanili poverty travel urbino web2.0
Friends
Links
23636 views
|
 |